söndag 24 maj 2020

Malte

Malte glor på mig med sina små ögon när jag drar på mig jackan.

- Ja lugnar jag. Vi ska gå ut!

Han blinkar och förstår. Jag trär på sele och koppel. Vi går ut. Runt hörnet tvärnitar han och sätter sig. Malte vill inte gå ut längre? Malte vill gå hem?

Jag suckar ljudligt. Sen blir jag arg. 

- Kom nu! ryter jag och drar i kopplet.
Malte spjärnar emot  Han har bestämt sig. Han vill inte. Bakbenen darrar. Han har hört någonting? En bildörr? en vissling? Det räcker. 

Det hjälper inte. Vi kan inte gå in innan han gjort sina behov. Det fattar vem som helst. Dvs alla utom tanten på andra sidan gatan och de som tittar ut från grannhuset mittemot, de som ser när jag drar i kopplet och svär. 

För tanten och smygfluktarna är jag en elak person. En djurplågare. Sådana som jag borde inte få lov att ha hund.

Om min fru gått dagens runda hade hon kanske burit Malte en bit. Det gör inte jag. Malte väger 22 kg. Dessutom vill jag inte förnedra mig mer än nödvändigt. 

Grannarna i vårt eget hus känner  till Maltes egenheter. De skrattar och tycker att han är en kul personlighet. När Malte sitter på sin utsiktsplats på balkongen är det många som hälsar på honom.

- Hej Malte! Säger dom och skrattar när han skäller tillbaka. 
Jag tvingar Malte runt kvarteret och känner frustration när han inte bajsar. Han borde leverera. Sist han bajsade var igår. Nu blir det flera timmar till nästa runda. Det stressar.

Nu är det inte varje gång det blir så här. Tack och lov. Men just nu är vi inne i en känslig period. 

När vi kommer hem till gården, tio meter från vår port, lägger Malte sig ner. Nu vill han plötsligt inte gå in. 

- Kom nu! försöker jag och anstränger mig för att inte låta arg. 
Nix! 

Malte ligger kvar, nu på rygg med tassarna i vädret. Inte ens när jag kliat honom på magen en lång stund vill han gå in. Minst tio grannar glor och flinar bakom sina gardiner. Detta är en scen de känner väl. Malte håller show - igen. 

Kul? Inte det minsta! 

Jag böjer mig ner, tar tag i en tass och väser: "klippa klorna." Han flyger upp. Malte hatar att klippa klorna. 

Sist vi klippte var hos veterinären. Vi förklarade att det nog inte skulle gå utan att söva. De skrattade och påstod att de var ren rutin. De var tre personer som försökte brotta ner honom. De fick söva. Fick ta dubbel dos då han vägrade ge sig.

Äntligen fick jag in honom. Jag torkade tassarna, kramade om den struliga nallen. Vi såg på varandra i samförstånd... jag fick ett slick på halsen.   sedan struttade han ut på balkongen för att spana på omgivningen. 

Om några timmar går vi ut igen. Kanske går det bättre då?


www.stellanekma.nu 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar