lördag 13 juni 2020

Ett mysterium

Ett av livets största mysterium måste vara följande: varför går det inte att öppna en burk makrill utan att det stänker? Skumt!

Hängmatta kräfva dessa drycker

Frun kom hem med en ny hängmatta. Testade direkt. Men först hämtade jag en .xxxxx... i kylen. Nice! 


måndag 8 juni 2020

Student 2020.

Tuta... vissla... skrika. Fylle. Samt köra runt i stan och bete sig allmänt illa ... 

Fine!

Men finns det en enda anledning att lägga fyrverkerier till denna pinsamma tradition? Skulle inte tro det.

/En surgubbes funderingar. 

måndag 25 maj 2020

Tarm-hjärna-axeln

(Gut brain axis) 

I en tämligen "ny" forskning har man sett hur magen och hjärnan interagerar via vegus nerven, den längsta nerven i det autonoma nervsystemet. Hur du känner dig är kopplat till denna kommunikation, bra som dåligt. Har du tex magsmärtor eller känner du dig förstoppad och uppblåst? Kanske är du ständigt trött, utmattad och har huvudvärk? Då kan orsaken finnas i din bakterieflora. Förmodligen har du fel uppsättning nyttiga bakterier. 

Faktum är att till och med hjärnrelaterade funktionsnedsättningar som t.ex. Parkinsons och autism kan härledas till magen. Även IBS, ångest, depression och hur vi hanterar stress ser ut att ha sin början i tarmen. Magens tarmflora kan alltså avgöra vår psykiska hälsa. Allt hänger samman i ett komplext nätverk med nervceller, immunceller, molekyler och bakterier. Det öppnar upp för nya möjligheter. 

Genom att äta rätt och/eller på annat sätt modifiera sin tarmflora kan man reducera problemen. Det kan till och med minska depression om man hittar rätt sorts bakterier. Bara vetskapen att 90 % av kroppens njutningshormon serotenin finns i mag tarmsystemet säger en del. 


Själv käkar jag probiotika /mjölkyrebakterier och jag vill påstå att det fungerar bra. Inte perfekt, men hyfsat. Min annars så jobbiga mage har blivit betydligt lugnare, och humöret bättre. Det hänger ihop.

Naturligtvis räcker det inte med att bara pimpa tarmfloran. Den bästa utväxlingen får man genom motion. Fast det vet ju alla. Problemet är att många av oss är för bekväma. Jag med. Men det är nästa nivå på min optimeringsresa. Mer om det en annan gång. 


OBS: En del fakta har jag hämtat från kloka människor och sedan bearbetat efter eget tycke. 

/Stellan 

www.stellanekman.nu 

Boken: ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå


Senast lästa bok heter: "Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå."

Utan att återge innehållet i detalj... (det behövs inte då titeln säger det mesta).. och med egna ord, vill jag påstå att detta är en viktig bok. Mycket gäller internet, men inte bara. Den beskriver hur vi ALLA beter oss klantigt i vår vardag. Hur vi, antingen av okunskap eller ignorans (igen, min anm), underlåter att ifrågasätta och granska påståenden, artiklar och rykten - med allt vad det kan leda till. Hur vi i sociala mediers algoritmstyrda "vän- bubblor" hetsar mot sådant som vi inte ens vet någonting om, kanske just därför.

Det finns elaka och sjuka människor där ute - de har ofta en agenda och därtill livlig fantasi. Då är det farligt att svälja dumheter med hull och hår på ren rutin.



Fler titlar jag läst hittar du på www.stellanekman.nu

söndag 24 maj 2020

Malte

Malte glor på mig med sina små ögon när jag drar på mig jackan.

- Ja lugnar jag. Vi ska gå ut!

Han blinkar och förstår. Jag trär på sele och koppel. Vi går ut. Runt hörnet tvärnitar han och sätter sig. Malte vill inte gå ut längre? Malte vill gå hem?

Jag suckar ljudligt. Sen blir jag arg. 

- Kom nu! ryter jag och drar i kopplet.
Malte spjärnar emot  Han har bestämt sig. Han vill inte. Bakbenen darrar. Han har hört någonting? En bildörr? en vissling? Det räcker. 

Det hjälper inte. Vi kan inte gå in innan han gjort sina behov. Det fattar vem som helst. Dvs alla utom tanten på andra sidan gatan och de som tittar ut från grannhuset mittemot, de som ser när jag drar i kopplet och svär. 

För tanten och smygfluktarna är jag en elak person. En djurplågare. Sådana som jag borde inte få lov att ha hund.

Om min fru gått dagens runda hade hon kanske burit Malte en bit. Det gör inte jag. Malte väger 22 kg. Dessutom vill jag inte förnedra mig mer än nödvändigt. 

Grannarna i vårt eget hus känner  till Maltes egenheter. De skrattar och tycker att han är en kul personlighet. När Malte sitter på sin utsiktsplats på balkongen är det många som hälsar på honom.

- Hej Malte! Säger dom och skrattar när han skäller tillbaka. 
Jag tvingar Malte runt kvarteret och känner frustration när han inte bajsar. Han borde leverera. Sist han bajsade var igår. Nu blir det flera timmar till nästa runda. Det stressar.

Nu är det inte varje gång det blir så här. Tack och lov. Men just nu är vi inne i en känslig period. 

När vi kommer hem till gården, tio meter från vår port, lägger Malte sig ner. Nu vill han plötsligt inte gå in. 

- Kom nu! försöker jag och anstränger mig för att inte låta arg. 
Nix! 

Malte ligger kvar, nu på rygg med tassarna i vädret. Inte ens när jag kliat honom på magen en lång stund vill han gå in. Minst tio grannar glor och flinar bakom sina gardiner. Detta är en scen de känner väl. Malte håller show - igen. 

Kul? Inte det minsta! 

Jag böjer mig ner, tar tag i en tass och väser: "klippa klorna." Han flyger upp. Malte hatar att klippa klorna. 

Sist vi klippte var hos veterinären. Vi förklarade att det nog inte skulle gå utan att söva. De skrattade och påstod att de var ren rutin. De var tre personer som försökte brotta ner honom. De fick söva. Fick ta dubbel dos då han vägrade ge sig.

Äntligen fick jag in honom. Jag torkade tassarna, kramade om den struliga nallen. Vi såg på varandra i samförstånd... jag fick ett slick på halsen.   sedan struttade han ut på balkongen för att spana på omgivningen. 

Om några timmar går vi ut igen. Kanske går det bättre då?


www.stellanekma.nu